X:50 S:Mel. ock tÀxt uppt. efter Elisabet Olofsdotter, Flors i Burs. M:C L:1/8 K:Gm D|G> G G G G=B d> f|e d c =B (ce) Hg f| w:1.~Det vÀx-te upp en lil--ja ut-i den grö-na lun-den, sÄ f> e e d (=Bc) d e|c> d e c d3:| w:kom-mer dÀr en o-vÀn ock ryc-ker hÀn-ne bort. |:d|d2 B c d> d ^f a|(g3 f) Hd2 z d| w:Jag tror, att den o-vÀn mig för-fö--rer; jag f2 e> e d B G B|d> c A B G3:| w:tror, att han ryc-ker mig i gra-ven in-nan kort. W:2. De blommor ock de blader de gör mig ofta glader, W: hÀlst nÀr jag spatserar mig Ät rosende lund. W: KanhÀnda att det nÄgon förtryter, W: om jag den lilla vÀnnen tar i famnen en stund? W:3. KanhÀnda att det glÀder dig, att mina tÄrar rinna W: ifrÄn mina ögon ock neder pÄ min kind? W: Men det Àr vÀl det som dig glÀder, W: att jag ej Àlskar pÀnningar, jag blir visst aldrig din. W:4. Ja, det skall du fÄ tro ock med grÀmelse fÄ finna, W: att jag kan vara ensam ock leva utan dig, W: att jag kan vara ensam ock allena: W: ty dÄ har jag ingen som oroar mig, W:5. En gÄng nÀr jag blir döder ock lagder ner i graven, W: kanhÀnda lilla vÀnnen dÄ grÄter efter mig? W: Men en gÄng pÄ den yttersta dagen W: dÄ fÄr du din belöning för ditt handlingssÀtt mot mig. W:6. FarvÀl, min hulda fader! FarvÀl, min ömma moder! W: FarvÀl, I kÀra syskon ock sÄ min lilla vÀn! W: Min resa hon lÀnder Ät norden, W: Gud vet, om jag nÄnsin mer fÄr se dig, lilla vÀn.