X:38 T:Mölnervisan. N:Prov på gotländska folkets diktkonst i början av 1800-talet. N:Visan har fått namnet efter den gård, Mölner i Väte socken, N:där händelsen tilldragit sig. Hon är diktad av en arbetare. S:Delvis upptecknad efter Elisabet Olofsdotter ock John Pettersson i Burs. Q:"Långsamt ock klagande." M:C L:1/8 K:Gm D|(G>A) B c d2 f d|B2 d> c B2 HA d| w:1.~»Vad gäl--ler den dag, då den sto-ra ba-su-nen skall B2 G> B A2 ^F>A|G6 z D|G>A B c d2 f d| w:lju-da i värl-de-ne all, att kros-sa ock li-va här B2 d> c B2 HA d|B2 G>B A A ^F> A|G6 z A| w:allt i na-tu-ren så-väl till upp-tät-tel-se som fall! Då B2 F> F B2 d3/2 d|c6 z d|e2 d c B2 (c/B/) (A/G/)| w:ha-vet ock jor-den med hast skall lem-na sin mult-na--de_ A6 z D|G>A B c d2 f d|B2 A> F G2 z|] w:last, ock dom--men för-kun-nas till löst ock till fast. W:2. Vad gäller, när utur det jordiska gruset W: min kropp skall framkallas med fröjd, W: att taga sin palm i det himmelska huset, W: dit själen förut är upphöjd, W: om icke min otrogne vän W: mig känner ock finner igän W: av fruktan för åsyn av rätte dommaren.» W:3. Så hördes en vålnad från grifterna ropa W: till mina föräldrar ovan jord. W: Hav tack för var dag, som vi levat tillhopa W: ock jag blivit uppfödd vid ert bord, W: för det jag i hela tjugo år W: blev vårdad med omsorg så svår, W: fast eder belöning blev svidande sår! W:4. Uppammad uti edert kärliga sköte W: tillsammans med bröderna två, W: dem himmelen give de bleve mig till möte, W: när vi inför tronen ska stå — W: Gud kröne edert jordiska lopp W: med dygder, gudsfruktan och hopp, W: till dess I från jorden till himlen tagens opp! W:5. Jag blev i min ungdom uppfostrad med ära, W: inövad i seder ock vett. W: Vad kristeligt befanns, fick jag frihet att lära W: i andligt ock värdseligt sätt. W: Jag hade ock hugnaden stor W: att spisa vid nådenes bord, W: där tröst ock hugsvalelse för själarna gror. W:6. Min år uti oskuld ock nöje förflöto, W: jag växte ock upprann som en ros; W: förstod ej, att tiden ock värden beslöto W: att driva min glädje sin kos. W: Jag tänkte alls intet uppå, W: vad mig uti tiden skulle gå, W: ock att ett så kort slut all min fröjd skulle få. W: —————————————————— W:7. En främmande gäst blev inkvarterad i huset, W: han njöt både frihet ock ro. W: Han började smickra med kärlighetskruset, W: han bjöd mig sin ära ock sin tro. W: Mitt nej ökte mera hans håg, W: beständigt han bedjande låg, W: till dess han mig fängslad ock övergiven såg. W:8. Förgäves jag tänkte min ängslan att dölja, W: förgäves jag tryckte min håg, W: ty kvalet av smärtan vill järtat förfölja, W: hälst när jag mig övergiven såg. W: I enslighet begret jag min nöd, W: fick även av föräldrarna stöd, W: men kvalet ock smärtan blev likväl min död, W:9. I aderton hundra ock tjugonde året, W: januari den tjugoförsta dag, W: då slapp jag det dolda, men brännande såret, W: när klockan slog ällova slag. W: Då anden utrann ur min kropp W: ock togs ibland änglarna opp. W: Till himlen, dit hade jag mitt endaste hopp. W:10. Föräldrarnas sort kan ej någon beskriva, W: fastän jag nu bortgången var. W: Kanhända med tiden ånyo upplivas W: dess sin av »Olivia»-plantan kvar. W: Så liten, så späd ock så ung, W: att öka deras börda så tung! W: Den mödan belöne den himmelske kung! W:11. Kanhända, att hon, som på golvet nu dansar, W: förrän I bliven lagda på bår, W: med friska ock sköna »Olivie»-kransar W: kan pryda edert huvud ock hår. W: Kanhända, fast hon nu är svag, W: kan leva den lyckliga dag, W: ock bliva edert nöje ock goda behag. W:12. När tiden är ändad, som skall genomtråkas W: för eder på jordenes dal, W: med säkerhet vet jag, vi då skola råkas W: på nytt uti himmelens sal. W: Där sorg ock bekymmer ej mer W: för er eller mig sig tå ter, W: men härlighetens sol där i evighet ler.