Gotlandstoner.se

HĂ€rr Peder

Efter Elisabet Olofsdotter, Flors i Burs.
hÄr. Pe mar sitt kam der han gick ma Marschtempo. 1. han in, ren HÀrr ut i 27. kam sar ock kru han gÄng en vad död le skul fÄ. ga han de frÄ Sen mo der, sin fo ster
  1. »Inte fÄr du dö uti kamp eller strid,
    ej hÀller pÄ sotesÀngen din,
    men akta dig vÀl för de böljorna blÄ,
    att de ej fÄ förrÄda ditt liv.»
  2. HÀrr Pedre han gick sig till sjöstranden ner
    ock skjuter sitt skepp ifrÄn land.
    Ock skeppet det var utav valfiskeben,
    ock masterna likasÄ.
  3. Ock seglena voro utan skarlakan röd,
    ock ankartÄgen de voro blÄ.
    Ock knappen han var utan finaste guld,
    som ej nÄgon i vÀrlden kunde fÄ.
  4. Sen skeppet gÄtt ut ifrÄn hamnen med fart,
    sÄ började det snart till att stÄ.
    DÄ kastades lott ock gulltÀrning sÄ rar,
    att fÄ reda pÄ syndaren svÄr.
  5. Ock lotten han föll pÄ hÀrr Peder,
    att han var en syndare svÄr:
    »Ock eftersom jag Àr en syndare svÄr,
    sÄ kasta mig i böljorna blÄ!
  6. MÄng stÀder haver jag brÀnt uti eld,
    mÄng kloster haver jag drÀnkt.
    MÄng Àrlig mans flicka haver jag narrat,
    deras Àra haver jag krÀnkt.
  7. Om nÄgon av eder skulle komma till lands,
    fÄ se nÄgot av fostermodern min,
    sÄ sÀgen, att jag tjÀnar pÄ konungens gÄrd,
    att jag lever, Àr glad uti sinn.
  8. Om nÄgon av eder skulle komma till lands,
    fÄ se nÄgot av fÀstemön min,
    sÄ sÀgen: Han ligger uti böljorna blÄ!
    Ock bedjen, att hon gifter sig!»