Gotlandstoner.se
Efter Elisabet Olofsdotter, Flors i Burs.
de lo pĂ„ tes en bro, var va de man ock ger jung 24. La HĂ€rr möt de 1. frun ro a mens vi oss en stund. sin ra Ă€ and ock sin tro — ra
  1. HÀrr Lagerman han talade till jungfrun alltsÄ:
    »Huru lÀnge vill du mö för mig gÄ?»
  2. »I Ätta runda Ären vill jag mö för dig gÄ.
    Kommer du dÄ inte, visst gifter jag mig dÄ.»
  3. NÀr Ätta runda Ären voro gÄngna förbi,
    ingen hÀrr Lagerman skön jungfrun fick se.
  4. BÀgge hÀnnes bröder dÄ lade upp ett rÄd:
    »I Är ska vi gifta kÀr systern vÄr.»
  5. Till hÀnne nu friade den stolte hÀrr Tord,
    han hade mera guld, Ă€n hĂ€rr Lagerman had’ jord.
  6. Han hade mera guld uppÄ sin grevliga hatt,
    Àn som hÀrr Lagerman gav kronan till skatt.
  7. Han hade mera guld uppÄ sina fingrar smÄ,
    Àn som hÀrr Lagerman i hela sitt hov.
  8. De reda deras bröllop i fullan burdus,
    fruar ock fröknar de stÀda brudehus.
  9. De reda deras bröllop i fullaste flÀng,
    fruar och fröknar de bÀdda brudesÀng.
  10. De drucko deras bröllop i dagarna tvÄ:
    icke ville bruden Ät brudesÀngen gÄ.
  11. De drucko deras bröllop i dagarna tre:
    icke ville bruden Ät brudesÀngen se.
  12. De drucko deras bröllop i dagarna fÀm:
    icke ville bruden Ät brudesÀngen Àn.
  13. De drucko deras bröllop i dagarna tolv,
    dÄ togo de bruden till brudesÀng med vÄld.
  14. De satte dÄ hÀnne pÄ rödan gullstol,
    brudetÀrnor drogo av bÄde strumpor ock skor.
  15. DÄ tittar just bruden genom fönstret ut,
    hon lovade sin HĂ€rre, hon tackade sin Gud.
  16. DÄ fick hon se flaggan bÄde rödan ock vit:
    »Jag tror, att hÀrr Lagerman har sjÀlv kommit hit.»
  17. DÄ fick hon se flaggan bÄde rödan ock blÄ,
    den hon had’ tillvĂ€rkat med sina fingrar smĂ„.
  18. »Ack om jag nu hade en förtroliger vÀn,
    som kunde gÄ till stranden ock komma snart igÀn!»
  19. Strax hÀnnes yngsta broder var hÀnne sÄ snÀll,
    han sprang sÄ ned till stranden ock kom snart igÀn:
  20. »God dag, god dag, kÀra svÄgern min!
    Hur stÄr det nu till med skön systern din?»
  21. »Skön systern min har stÄtt brud med hÀrr Tord,
    han hade mera guld, Àn hÀrr Lagerman har jord.»
  22. Han hade mera guld uppÄ sin grevliga hatt,
    Àn som hÀrr Lagerman gav kronan till skatt.
  23. Han hade mera guld uppÄ sina fingrar smÄ,
    Àn som hÀrr Lagerman i hela sitt hov.
  24. HÀrr Lagerman han bannade de böljorna blÄ,
    för det de icke tagit honom livet ifrÄn:
  25. »I Ätta runda Ären satt jag fÄngen pÄ en ö,
    Gud banne de dagar, dÄ jag icke kunde dö!»
  26. HÀrr Lagerman han sadlade sin gÄngare röd,
    han red sÄ litet fortare, Àn fogelen flög.
  27. HĂ€rr Lagerman nu gick sig i brudehuset in
    med snövitan hand ock med bleknaden kind.
  28. HĂ€rr Lagerman gick fram ock tog bruden i hand,
    sÄ drogo de in i ett frÀmmande land:
  29. »HÀlsa nu hem till min förra fÀsteman:
    först sörjer han mig, ock sen tar han sig en ann.
  30. HÀlsa nu hem till de goda bröllopsmÀn:
    först dricka de en skĂ„l, ock sĂ„ gĂ„ hem igĂ€n!» —
     mens vi roa oss en stund.