Hela ringen springer raskt omkring, markerande med foten varje fjĂ€rdedels not. En eller flera flickor gĂ„ inne i ringen, sökande var för sig efter nĂ„gon gosse, som »passar». NĂ€r ordet »adelsman» nĂ€mnes, fattar varje inne i ringen varande flicka en gosse i armen, tar in honom i ringen ock gĂ„r arm i arm med honom. Under livliga gestikulationer ock artigheter sjunga nu de uppbjudna gossarna i likhet med hela sĂ€llskapet i ringen: »Tjusande lilla flicka! Jag tycker om dig, ty du Ă€r grann.» Men flickan svarar dĂ„, sjungande med hela sĂ€llskapet: »Far ock mor de sĂ€ga sĂ„: Denna adelsman kan du ej fĂ„.» Ăgonblickligen dĂ€refter har flickan stött bort sin gosse ut i ringen ock tar sig genast en annan ock dansar med den nyvalde inne i ringen, under det alla sjunga: »Tacka vill jag en sjömansgosse — — — böljan blĂ„,» vilka ord upprepas tvĂ„ gĂ„nger (se melodien)! Nu gĂ„ flickorna ut, ock gossarna stanna inne i ringen. SĂ„ börjas leken Ă„ter pĂ„ nytt, dĂ„ gossarna förfara pĂ„ samma sĂ€tt, som flickorna gjort förut. Gossarna taga sig alltid flickor ock tvĂ€rtom. Uppt. efter fröken Maria Snöbohm, Klinte.