Skomakarevisan
Uppt. efter fröken Brodin, Klintehamn.
-
Jag laskar min söm som en Stockholmsgesäll
ock giver åt klacken modernaste ställ.
Ock sen på beställning jag ilar åstad,
ock var jag mig visar, där blir man så glad. -
Ock matmor hon kokar sitt fetaste fläsk
ock bjuder var morgon en rivande bäsk,
ock flickorna bädda min säng till behag
ock lågo där gärna förnöjt, tänker jag. -
Bland flickorna är jag en välkommen gäst,
ty dansa ock sjunga kan skomakarn bäst.
Hans seniga arm ock hans hurtiga mod
väl månde behaga det eldiga blod. -
Nu slutar min visa, den var inte lång.
Men när jag mig hustru får taga en gång,
ska knubbiga pojkar med skrikande ton
ge takten till hammarens slag uppå skon.