Gotlandstoner.se
Efter Elisabet Olofsdotter, Flors i Burs.
tal ta gån gen helm, tes vid, minns du 87. Vil helm, vi 1. förs vin Vil tern, då be kant du blev så med mig, ders min fa rin i bo ning, där ga kant med blev så be i min mig? fa rin ga ders där du ning, bo
  1. I min faders ringa boning
    var ej tiden så lång för mig.
    Där visste jag av inga sorger,
    ej häller av någon motgångstid.
  2. Jag var en liten oskyldig flicka,
    jag gav mitt järta ock hand åt dig.
    Du önska’ då med mig få leva,
    nu har du blivit så falsk mot mig.
  3. Jag gick ifrån min faders boning
    ut att söka mig om bröd,
    då mötte mig så många sorger,
    ock då fick jag lida nöd.
  4. Fulla säx år har jag vandrat
    utan glädje, tröst ock lugn.
    Uti glädjen har man vänner,
    men ingen uti nödens stund.
  5. Mina vänner stå omkring mig,
    ingen av dem känner mig;
    men jag hoppas på Gud Fader,
    att han ej förglömmer mig.