Efter Elisabet Olofsdotter, Flors i Burs.
-
Alla mina ungdomsdagar
uti sorg förvandlat sig.
Det är ingen som jag känner,
fastän andra känna mig. -
Ingen dyrk ock ingen nyckel,
som upplåsa kan mitt bröst!
Det finns icke en mänska på jorden,
som kan giva mig någon tröst. -
Den vännen, som jag älskat,
han är borta, han är ej här.
Han är saknad av en maka,
som har hållit honom järteligen kär. -
Minns du den sälla dagen,
då vi knöto våra band?
Nu är borta båd trohet ock kärlek,
sen du rymde till fjärran land. -
Farväl, farväl, min fader,
farväl, farväl, min mor!
Farväl, du trolösa make!
Nog saknar du din ro! -
När himlens klockor ringa
ock sista timman slår,
då får jag först veta kärlek,
som fördold än för mig står.