Gotlandstoner.se
Efter Elisabet Olofsdotter, Flors i Burs.
jag 1. vets väg rat så tun ock 67. mod Med li på ga steg av dem min själ får. man tröst ock går att häm bloms ter för ta Guds re tret är na Det bloms man ord, fin kan på na sår i ung tats mån ga vår. doms skö na den na lä ker jär jord. Det
  1. Ja, dig mitt järta har begärt ock korat till sin brud.
    Dock Gud visst aldrig haver hört min högsta önskans ljud.
    Men varje gång jag dig får se, mitt järta blir i rörelse,
    ock var blodsdroppe rörs i mig: så högt jag älskat dig.
  2. En ynglings väg är ofta strödd med törne, vart han går,
    men hälst för den, som ej har fått vad järtat efterstår.
    Had’ jag dina ögon aldrig sett, så hade mitt järta varit lätt,
    som nu förtrycks av bojors band ock av bedrövelse.