Gotlandstoner.se
Efter Elisabet Olofsdotter, Flors i Burs.
i som står tu sen tan 1. cresc. kar 58. kar Jag ock äls ej kan få, den jag så. Men om den det spörjs jag till så visst går, här den dö van kar, näj i värl i den ut bli ur mitt den du går ver dim. sinn. syn ritard. din. Tro al den här i värl drig
  1. Långt hällre vill jag vandra
    den långa väg med stort besvär
    än här i världen klandra
    den vän, jag haft så kär.
    I öde mark, i villan skog
    vill jag mitt tält uppslå,
    där varje ord jag talar,
    av skogen svar jag får.
  2. Ack, om jag finge skåda
    ditt anlet, dina ögon blå
    mig detta budskap båda:
    »Mitt järta du skall få!»
    Då vore jag visst lyckelig
    ock fri från sorg ock kval.
    Den dag visst aldrig kommer,
    som gör mig mera glad.
  3. Nu slutar jag min visa
    ock önskar dig ett ömt farväl.
    Jag finner ingen lisa
    allt för min sorgsna själ.
    Min strupe är torr, min hals är hes,
    mitt öga fullt av gråt.
    Men Härren Gud i himmelen
    vill nog, vi skiljas åt.