Gotlandstoner.se
Efter Elisabet Olofsdotter, Flors i Burs.
i vad mi är mig be rö dar, Min na 1. un ga ge 54. jag län har lott den skor ni den, bland män i den. jor på ej men sökt, ho i nit har nom näj fun
  1. Den kärleken jag fostrat, han målet icke fann.
    Av människor förhindrad, den ej till mognad hann,
    — det var den tyngsta börda järtat dragit.
  2. Den kärleken i järtat den hör väl aldrig opp,
    ock känslans suck förströs utav vinden utan hopp.
    En ingömd ängslan är mitt vana sällskap.
  3. Det sluter snart på tiden, jag tar mitt hopp till Gud.
    Han aldrig har förskjutit den, sig håller till hans bud,
    han antar halva offret med det hela.