Mel. ock täxt upptecknade efter Elisabet Olofsdotter, Flors i Burs socken.
-
Aldrig komma de nöjsamma dagar,
som i nöje förflutit med dig.
Snart skall du ock med oro erfara,
att du varit så otrogen mot mig. -
Liten blomma jag hade planterat,
vilken invid mitt järta skulle bo.
Det var en gång, men sen aldrig mera,
hon för mina ögon så finge gro. -
Redan haver du mig övergivit,
redan du mig för alltid bortglömt.
Men se bilden av dig har jag skrivit
i mitt järta ock alltid där gömt. -
Ingen är det som mig nu här känner,
ty för alla en främling jag är.
Mina ungdomsbekanta ock vänner
de ä borta, de äro ej här. -
Kan väl hända den dagen kan komma,
då din ungdom har rasat förbi,
då du med saknad får ångra,
att du varit så falsk emot mig. -
Gröna linden jag gick att beskåda
för att lugna mitt järta ock sinn.
Då en tanke mig påföll så svåra,
ock förtvivlan bemäktiga mitt sinn: -
»Jag går här ibland stormande ilar,
ock mitt järta är utan all tröst.
Jag minnes väl, var gång jag fick vila
så lugn ock förnöjd vid ditt bröst. -
Kvällen stundar, ock solen går neder,
ock mitt nöje skall slutas i dag.
Aldrig kommer för mig ibland eder
någon glad eller nöjsammer dag. -
Så farväl jag nu önskar att taga
utav dig, du min älskade mö!
Utav fruktan att ej sorgen fördraga
är det säkert, jag snart måste dö.»