Efter sjökapten N. P. Ahlström, Klintehamn.
-
Flicka, du som i din kära gas
har så bråttom fram till granna balen,
skynda långsamt! Dödens hemska glas
kanske lurar uppå dig i salen. -
Nådig härre med kraschanen där,
bed er kusk för Guds skull litet hålla!
Jag ju intet mer av er begär
än att få mitt enda ben behålla. -
Unge granne jälte, även jag
spillt mitt blod för kung och fosterlandet.
Jag fick sår, som svida än idag.
dig gav lyckan graderna ock bandet. -
Vänta litet, ers högvördighet,
gör er plikt med edra vita kragar!
Visa nödens barn barmhärtighet
ock misskundsamhet mot tomma magar! -
O jag hungrar, ock jag fryser så,
finns ej intet något mänskligt järta?
Skall jag hungrig hela dagen gå,
gråta natten bort i okänd smärta? -
O, hur länge ska jag vandra här
genom världen, stödd på tiggarstaven,
uppå denna törnbeströdda stig?
O, vad vägen är mig lång till graven!