Gotlandstoner.se

Barnadrömmen

Efter Elisabet Olofsdotter, Flors i Burs.
stor mar nog bland värl dens tes jag ryck 1. ders si da 41. från min Snart mo kas ta des ock da; ock att li det tog mi ut. lär mar dröm na vad mig, var det jag de mi dröm na tog det slut. slut. lär mar mig, det vad jag de da; ock var att li
  1. Jag drömde ock, att jorden var en himmel,
    så länge jag uti mitt eden var.
    Men då jag rycktes uti världens vimmel,
    utav mitt eden jorden blott är kvar.
  2. Jag drömde ock, att mänskan var en ängel
    utav det höga, utav gudasläkt,
    så skön som vårens blomster på sin stängel,
    som vaggades av varje västanfläkt.
  3. Jag drömde ock, att jag var allas broder
    ock ville vänligt räcka dem min hand.
    Då fick jag denna varning av min moder:
    »Du är en främling blott i detta land.»
  4. Sist drömde jag, att i mitt eget järta
    en ängel fanns, som var så hög ock ren.
    Jag drömde blott ock vaknade med smärta,
    när denna ängel blott var utav sten.
  5. Så är dock allt en dröm, en barnayra,
    vad som på jorden skönt ock härligt är.
    Ack, vad de barnaåren äro dyra,
    då världen sig uti dess färger klär!