Efter Elisabet Olofsdotter, Flors i Burs.
-
Han gick en heler dag
ock den andra även så.
Han gick också den tredje
ock natten, som föll därpå. -
Då tyckte han sig höra
sin Albertinas ljud
ibland de palmer sköna
i dalens gröna skrud -
»Ock hör du, Albertina,
fördölj dig ej för mig!
Blygs ej av ringa prydnad!
Jag söker troget dig!» -
»Mig fattas ingen prydnad.
Jag blyges ej för dig.
Jag har vad jag behöver,
ock intet fattas mig.» -
»Ock hör du, Albertina:
tag krans ock ring av mig!
Jag tror, det blir den sista,
jag knutit har till dig.» -
»Jag mottar inga kransar,
jag mottar ingen ring.
Jag är av döden tagen,
mig fattas ingenting.»